I tidigare inlägg har jag beskrivit hur svensk kriminalpolitik ensidigt väljer att fokusera på hur vi ska få färre motiverade gärningsmän. En felaktig slutsats som många gör är att om vi inte kommer åt de sociala orsakerna till det som motiverar en gärningsman, som till exempel arbetslöshet, bristande föräldraskap och underkända skolbetyg så är inget vunnet. Denna ensidiga syn på brottsförebyggande arbete ger bilden av att det endast kan ha effekt på lång sikt eller att brottets fullbordande enbart handlar om gärningsmannens motiv och vilja.
I själva verket måste den motiverade gärningsmannen också ha tillgång till ett brottsobjekt eller brottsoffer. Annars blir det inget brott. Därför måste kriminalpolitiken börja utgå från ett brottsofferperspektiv där målsättningen är att färre ska drabbas av brott.
Ett sådant perspektiv skulle vara banbrytande inom kriminalpolitiken, men långt ifrån oprövat inom andra områden. Att det ha en mycket god effekt vågar jag påstå på goda grunder. Motsvarande perspektiv används nämligen redan för att förebygga olyckor, bränder och alkoholmissbruk, vilket ger fantastiska resultat.
Lärdomar från trafiksäkerhet
År 1950 omkom 595 människor i trafiken i Sverige. Samtidigt fanns det 345 000 bilar. År 2022 omkom 220 människor trafiken, trots att det då rullade 7 234 000 bilar på våra vägar. Trafiksäkerhetsarbetet i Sverige är i världsklass. Vår kriminalpolitik har mycket att lära av den.
Regeringens mål med trafiksäkerheten är att antalet omkomna till följd av trafikolyckor inom vägtrafiken och antalet allvarligt skadade ska minska. Det är detta fokus som gör trafiksäkerhetsarbetet så lyckat.
Som tankeexperiment kan man fråga sig vad som hade hänt om regeringen i stället haft som uttalat mål för trafiksäkerheten att minska trafikolyckorna och att detta ska åstadkommas genom att så få personer som möjligt vill begå trafikbrott, det vill säga motsvarande mål som för kriminalpolitiken.
Det hade fått en del goda effekter. Körkortsutbildning och påverkan av trafikanters attityd ingår som en del i trafiksäkerhetsarbetet. Även inom trafiksäkerhetsforskning har det konstaterats att unga män och drogpåverkade personer orsakar fler olyckor än andra grupper. Man hade också beivrat trafikbrott på samma sätt som idag.
Men staten hade inte infört bestämmelser och åtgärder för att försvåra och förhindra olyckor, till exempel lag om bilbälten, regler om halvljus, vinterdäck, mitträcken, vägbommar, motorvägar, rondeller, bilbarnstolar, trafikhinder, motorcykelhjälmar, cykelhjälmar och reflexer. Motsvarigheten till dessa krav finns inte inom kriminalpolitiken.
Åtgärder för att försvåra olyckor hade överlämnats till marknaden att sköta. Fordonsindustrin hade kanske konkurrerat om säkrare bilar med till exempel airbags, antisladdsystem, låsningsfria bromsar och tillgång till bilbälten, men i så fall utan inblandning från myndigheter.
Detta scenario hade resulterat i en betydligt otryggare trafikmiljö än idag. Jag är övertygad om att färre personer under dessa förutsättningar skulle vågs ge sig ut i trafiken. Många vägsträckor i hade i det närmaste kommit att uppfattas som laglösa.
Om antalet omkomna i trafiken varit detsamma i förhållande till antalet fordon 2022 som 1950 så hade det varit 12 475. Detta hade aldrig inträffat eftersom människor av ren självbevarelsedrift undvikit otrygga trafikmiljöer. Dessutom har akutsjukvården förbättrats radikalt de senaste 70 åren och kunnat rädda fler. Men säkert är att vi hade haft enorma utmaningar och kostnader och att trafiksäkerheten legat högt upp på den politiska agendan.
Ett annat problem som skulle uppstå hade varit att polisens arbetsbelastning blivit så hög på grund av alla trafikolyckor så att de sedan decennier fått släppa mängder av trafikförseelser. Lösningen på detta hade varit krav på fler poliser.
Det kanske värsta scenariot att fantisera om är vad som hänt om målet för kriminalpolitiken även gällt för flygsäkerheten. Då hade vi inte haft några säkerhetskontroller på flygplatser.
Brandsäkerhet och olycksfallsprevention
Ytterligare exempel på mycket framgångsrikt förebyggande arbete är det som bedrivs inom brandsäkerhet och förebyggande av olycksfall. Det finns en mängd regler som skapats för att förhindra bränder och olyckor. Vid byggnation av fastigheter måste det finnas brandväggar, nödutgångar, rökgasluckor, petskydd i kontakter, jordfelsbrytare, minimihöjd på balkongräcken, fönsterspärrar, lås på ugnsluckor, tippskydd på spisar, brandsläckare, restriktioner vid förvaring av explosiva varor och så vidare. Lagar och regler som förebyggt mängder av bränder och olyckor.
Även om vi har den nödvändiga kunskapen, finns det ändå inga regler om hur lokaler, bostadsfastigheter och skolor bör utformas för att minska brottsligheten.
Alkoholpolitiken som modell
Alkoholpolitiken är ett annat lyckat exempel som kriminalpolitiken bör ta intryck av. Genom Systembolaget så minskas tillgången på alkohol, vilket leder till minskad alkoholkonsumtion och i slutänden minskade sociala konsekvenser av missbruk. Fysiska åtgärder ger sociala resultat. Av detta kan vi lära att stöldbrotten skulle minska om vi minskade tillgången på stöldgods.
Sammanfattning
Kriminalpolitiken har mycket att lära av andra områden som trafiksäkerhet, brandsäkerhet och alkoholpolitik. Genom att införa liknande preventionsåtgärder kan vi skapa en miljö där det är svårare att begå brott och där risken för att bli utsatt för brott minskar. Det handlar inte bara om att påverka gärningsmannens motivation, utan också om att göra det svårare för brott att fullbordas. Detta kräver ett helhetsperspektiv där målet är att skydda potentiella brottsoffer och skapa tryggare samhällen.
Lämna ett svar