Systemfelet med det ensidiga fokuset på gärningsmannen gör det brottsförebyggande arbetet i Sverige ineffektivt. Avsaknad av en analys som sträcker sig bortom gärningsmannens motiv har dessutom gett upphov till att en mängd myter om brott uppstått.
Mytbildningens farliga effekter
Om ett påstående som inte är sant upprepas tillräckligt många gånger av tillräckligt många människor utan att ifrågasättas kan det till slut skapas en myt. Myterna förstärks efterhand av personer som utgår från att konsensus är rätt. Till slut skapas en omvänd bevisbörda där den som ifrågasätter myten måste bevisa att den inte är sann.
Kunskap är baserad på sanning. Mytbildningen är därför mycket skadlig för det brottsförebyggande arbetet. Den leder till att stora resurser satsas på åtgärder som känns bra, men inte ger några resultat. Varken myndigheter eller massmedia har lyckats med eller haft ambitionen att avliva några av de mer livskraftiga och skadliga myterna. Mycket talar för att myter om brott har fått genomslag även där. Det är få områden som lockar till sig så många lekmannaexperter som kriminalpolitik och att dessa i offentliga sammanhang oemotsagda kan påstå felaktigheter är direkt skadligt. Det är beklämmande att detta viktiga ämne inte behandlas med mer respekt.
Tio myter om brott
Här följer tio påståenden om brott som jag uppfattar som osanna eller där sanningshalten är osäker. Ni som säger annat, fram med bevis.
Grundproblemet med brottslighet är att någon av sociala skäl är motiverad att begå den
Detta påstående utgår från att gärningsmannens sociala situation eller motiv är av avgörande betydelse för den mängd brott som begås. Många går till och med så långt som att påstå att endast åtgärder med denna inriktning kan kallas förebyggande. Denna slutsats bygger på okunskap om de övriga omständigheter som krävs för att ett brott ska bli till. Enligt mig är grundproblemet att någon blir utsatt för ett brott.
Brott som förebyggs genom fysiska åtgärder flyttar någon annanstans
Den kanske vanligaste och mest skadliga myten av alla. Denna gör att fysiska åtgärder avfärdas som inte långsiktiga eller brottsförebyggande på riktigt. Den har nära släktskap med myt nummer ett.
Säkerhet skapar otrygghet
Det förmedlas ibland en bild av att säkerhet handlar om vakter, galler, taggtråd och kameror och att dessa åtgärder skickar signaler om en otrygg miljö. Denna slutsats har tillkommit på ett betryggande avstånd från verkligheten och tyder på en okunskap om systematiskt och kunskapsbaserat säkerhetsarbete. Det går inte att separera trygghetsskapande arbete från säkerhet. Säkerhet skapar trygghet.
Fängelsestraff hjälper inte
Fängelsestraff hjälper kanske inte gärningsmannen, men kan rädda liv i hans omgivning.
Att prata om brottslighet kan skapa onödig otrygghet
Vissa tror att människor blir uppskrämda och onödigt otrygga om vi öppet redogör för brottsliga händelser och att människor därför måste skyddas från denna kunskap, även om den är sann. Den felaktiga utgångspunkten är att vanliga människor inte kan hantera kunskapen rätt. I verkligheten förutsätter ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete att kartlägga och tydligt redogöra för de problem som finns. Det är tur att läkarkåren inte tror på denna myt och i all välmening avstår från att ställa diagnoser.
Brottsligheten går allt längre ner i åldrarna
Gör den?
Arbetet mot kriminalitet måste inledas redan i förskolan
Detta är en god ambition. Det är naturligtvis av största vikt att ha ett fokus på brottsoffer och identifiera och stötta barn som far illa, men hos mig väcks några frågor: Kan man verkligen med precision se redan i förskolan se vem som ska utveckla en kriminell livsstil?Blir alla barn som far illa kriminella? Kan barn som inte far illa bli kriminella? Vet man vilka åtgärder som ger effekt? Är det ens möjligt att utvärdera ett resultat med precision?
Åtgärder mot arbetslöshet är brottsförebyggande
Det är faktiskt tvärtom, beroende på att det är enklare att begå brott i en högkonjunktur. När arbetslösheten stiger så minskar brottsligheten. Även här beror myten på det ensidiga fokuset på gärningsmannen. Det är bra att bekämpa arbetslöshet, men av andra skäl än brottsförebyggande.
Fritidsgårdar och idrottsaktiviteter är brottsförebyggande
Nej de verkar inte ha den effekten, men de kan självklart vara bra av andra skäl.
Våldsamma filmer och dataspel leder till ökat våld
En seglivad myt som fortfarande lever. En annan klassisk myt med samma bakgrund är att rockmusik är demoraliserande.
Lämna ett svar