
Många svenskar har starka åsikter om brottslighet och hur den bäst ska bekämpas. Få ämnen engagerar lika mycket. Vi lever med brottslighet och dess konsekvenser dagligen, genom medias rapporteringar eller genom egen eller omgivningens utsatthet. Massmedias rapporter om enskilda brottshändelser rör ofta upp starka känslor och hur brotten ska förebyggas debatteras ofta. Det är bra att det finns ett engagemang och en diskussion när det gäller kriminalitet.
Problemet med lekmannaexperter
Det uppstår emellertid stora problem när ”lekmannaexperter” får möjlighet att påverka kriminalpolitiken. Åsikterna blir ofta ytliga och känslostyrda och bygger på felaktiga antaganden.
Vem kan bli expert?
Det är dessvärre enkelt att bli utnämnd till eller att utnämna sig själv till expert på brottsförebyggande arbete. Är du polis så kan du tro att du automatiskt är expert på brottsprevention oavsett tjänst, erfarenhet eller bakgrund. Om du är kriminalreporter så blir du inte bara expert på att skriva om brott utan också på hur de ska förebyggas. Om du är fritidsledare så kan du få bli expert på hur ungdomskriminalitet ska förebyggas. Om du är sportjournalist eller gammal fotbollsspelare så kan du bli expert på förebyggande av supportervåld och om du bor i ett utsatt förortsområde kan du automatiskt bli expert på hur brottsligheten i ditt område ska förebyggas. För att bekräfta kunskapen gäller det bara att upprepa det som alla andra säger.
Massmedias roll
Massmedias roll borde vara att granska och ifrågasätta dessa låtsasexperter. Istället är de en del av problemet genom att själva utnämna och bekräfta dem. Massmedia är ingen kritisk motkraft i det här fallet. Journalister tar istället på sig rollen som folkbildare för att försöka sprida samma kollektiva sanningar och myter som alla andra – påståenden som känns bra och skapar en känsla av samhörighet.
Gott självförtroende
Detta stärker alla andra yrkesgrupper och enskilda personer som också vill iklä sig rollen som brottsförebyggande experter, både på jobbet och på middagsbjudningen. Myterna levereras ofta med ett tydligt självförtroende. Det är en märklig omständighet att vi i Sverige, trots denna enorma mängd ”experter”, har de problem med brottsligheten som vi har.
Se brottsförebyggande som en specialistkompetens
Se kriminologi och brottsförebyggande som en specialistkompetens eller vetenskap som alla andra. Ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man vet. Detta kallas för Dunning–Kruger-effekten. Den innebär också att den som inte har kunskap inte heller är förmögen att förstå att han eller hon överskattar sin kunskap. Människor kan således ha en väldigt grundläggande kunskapsnivå om något men utgå ifrån att de i själva verket är experter inom området.
Lämna ett svar